Första gången jag hörde/såg detta band var på Emergenzafestival 2010, deltävling 1, och jag föll direkt för dem. De har nu för några månader sedan släppt sitt debutalbum "Swarm" som visar upp bandets skicklighet både vad gäller musikskapande och instrumentskills.

Skivan startar med singeln Hang A Traitor som onekeligen är ett av albumets starkaste spår, en låt med tunga riff och en refräng som är väldigt singalong-vänlig, liksom sista spåret Shiva. Dessa element är något som följer många av låtarna igenom hela plattan. Det är en otroligt tung skiva, med många groovy delar och refränger man lätt sjunger med i (när man väl hört vad som sjungs). Dock är skivans catchyness dock inte på särskilt hög nivå. Den må vara groovy, men långt ifrån catchy, med undantag av några låtar som t.ex. My side of Suicide. Alltså kan man inte räkna med några popelement på denna platta. Det hindrar dock inte många av riffen från att sätta sig som parasiter på ens hjärna.

Man märker i plattan att bandet skapat sig ett stabilt sound som löper som en röd tråd genom hela skivan. Med många band kan man känna att det blir enformigt, men inte vad gäller Pray For Locust. De har en stor variation i låtarna som gör att man lätt skiljer dem åt, med olika inslag av flera metalstilar men främst thrash, groove och deathmetal. Trots deras nästan konstant tunga ös finns även tyngre segare breakdowndelar och även en lugn mild godisbit i lådan (pralinen "Jane Doe"). Dynamiken och variationen i låtarna är alltså bra, men det känns som bandet kan utveckla detta ännu mer. Vilket de absolut lär göra.

Detta är helt klart årets bästa debutalbum och PFL's kommande verk lär inte bli en besvikelse. Swarm är en skiva som ligger varmt om hjärtat och kommer stanna där.