28. Recension: As Humanity Devastates
As Humanity Devastates - Depict the Signs
Idag är det dags för en till recension, denna gång av As Humnaity Devastates EP "Depict the Signs".
Detta band har vart igång ett tag men har kommit igång rejält nu detta år i och med att de kom till Sverigefinalen i Emergenza Festival 2011 och haft en del spelningar sen dess. Deras EP har de spelat in hos Studio Radionika (Deathember, Still Echo, Carnal Forge, Intohimo m.m) och den släpps digitalt alldeles snart. Jag har fått äran att lyssna EPn innan den släppts för att kunna göra denna recension!
Så vad spelar grabbarna då? Metal säger deras facebook. Jorå det är metal, jag skulle kalla det nån form av core. Whatever anyways, huvudsaken är att det låter bra. Vilket det absolut gör! Depict the Signs är ett litet trevligt 4 låtars paket med tunga vocals, en del grymma riff, ett skumt låtnamn och mycket breakdowns.
EPn inleds med låten Alone, som har ett riktigt coolt intro som en bra start. Denna låt är inte melodisk, så söker ni melodi har ni kommit fel. Den har en del rätt rytmiska breakdowns, arga riff och smått djentig emellanåt i några små partier. Låtens styrka är ungefär den samma genom hela låten. Positivt eller negativt? You decide, bra låt anyways.
Spår två på plattan heter Closer, denna låt har många redan hört då de släppt den i förväg på sin FB. Mycket bra låt, kanske bästa låten på EPn? Introt är tungt som fan och röjer sönder för att följas av en vers där sångupplägget påminner mig lite om Clawfinger, fast ondare. Låten har ett riktigt bra huvudriff som upprepas X antal gånger, däribland i refrängen. Denna refräng är skivans enda refräng med cleansång (plus growl i bakgrunden). Jävligt stark refräng måste jag säga, bäst på skivan enligt mig. Låten har även två grymma solon varav det ena avslutar låten.
Lost in Nightmares är EPns tredje spår och den startar med ett riff som får mig att tänka lite på All That Remains. Soft, eller ja, tungt snarare. I denna låt finner man även några tynga breakdowns samt ett totalt kaosparti i mitten av låten, den elaka sorten. Får ej glömma att nämna det lilla techno-inslaget samt outrots stiliga gitarrlead.
Nu har vi bara kvar låten med det skumma namnet; Sandwitch Bitch. Uhh.. Vene riktigt vad den handlar om, så let's leave it at that. Sista låten börjar i samma stuk som första; med ett riktigt coolt intro. Låtens refräng är melodisk, liksom i Closer, men samtidigt tung. Breakdowns? Svar ja. Låten avslutas med ett breakdown som sedan upprepas fast slöare. Det har dessutom en, uhm, ganska vulgär text. Inte min smak textmässigt, men man kan inte gilla allt! Ser man på outrot som helhet är det i alla fasll ett bra slut på EPn.
Så summeringen? En EP som blandar tyngd med lite melodi för att skapa en bra dynamik. Lite för mycket breakdown-partier/riff ibland tycker jag, men dem skiljer sig i alla fall åt även om det kanske finns en viss enformighet. Sången är rå och arg och mycket bra. Hade dock gärna sett ett bredare register, vilket säkerligen dyker upp i framtiden kanske (eller redan live kanske?). Hur som helst. En mycket bra första EP med både coola riff och tyngd. Highly approved, check it out när den kommer!
http://www.facebook.com/ashumanitydevastates
http://www.myspace.com/ashumanitydevastates1
The guys.
27. Recension: Bloodthumb - All Hell Within
All Hell Within - Jajjamensan, det kan man minst sagt säga!
Bloodthumb är ett hardcore/dödsmetalband, med ett hyfsat besynnerligt namn, som startade år 2009 helt från scratch utan att kunna någonting om musik direkt. Tidigare i år släppte de EPn All Hell Within, som jag nu recenserat!
Hardcore och dödsmetal vare? Oh ja. Det märks på dessa låtar, där det är så gott som brutalt mangel rakt igenom på denna femspåriga EP. Melodier? Fuck that. Lugna delar? Fuck that, fast vi har det på en låt så det blir variation. Man kan säga att detta är en väldigt ARG Ep.
Jag har lite svårt att formulera mig kring låtarna enskilt på denna EP, eftersom de inte stod ut jättemycket från varandra. Jag skojar inte när jag säger att allting manglade på. Första låten, Living Lie, manglade i ett nästan konstant tempo, sedan kom låten What's Been Done med långsammare mangel och sega breakdowns. Samt ett rätt kul tajmande av growl/screams på några gitarrövertoner!
Track nr 3, The End of Affliction, var dock rätt intressant, för genom hela låten gick gitarriffet i en konstant rytm (man förstår när man hör den). Bara 2-3 riff i låten lät det som, väldigt arg låt. Ett av riffen var dock extra skönt, det hade en skön deathmetal/core känsla över sig och lät sådär mysigt elakt.
Act of Destruction, fjärde spåret, stod inte ut mycket mer än tidgare spår. Förutom att outrot på låten hade liiite mer dynamik än resten! Den låt som dock står ut mest är sista låten, Rejection. Här ser vi ett lugnt distat plockriff som växlar med kaosigt mangel. Lite schizofren låt! Och refrängen innehåller dessutom EPns enda cleanvocals (!), inte helt väntat vilket bidrog med bra variation.
Dessa grabbar var även schössta nog att skicka sina texter, som jag kan säga några korta ord om. Alla texterna är i jag-form och handlar på ett eller annat sätt om svek, ilska, lögner och att vara stark i sig själv. Ett genomgående tema, det är ett bra plus! Inte jättedjupa men ändå några fina små metaforer och ganska bra rytmik.
Sammanfattat då? En väldigt nu-ger-vi-en-hård-smäll-på-käften EP som lyckas hyfsat bra, det enda som saknas är kanske mer variation och mer dynamik i låtarna så hade jag tyckt det vart grymmare. Men å andra sidan, this is how hardcore should be. Rått och hårt, vilket dem lyckas jävligt bra med och tvivlar inte på att detta band är ännu bättre live än på skiva!
Check 'em out here!
http://www.facebook.com/pages/BloodThumb/202705252848
http://www.myspace.com/bloodthumb
24. Appatite - Outcast of Popularity
Tja, trots att mitt bloggande går segt så går det i alla fall framåt, så idag blir det en skivrecension av det grooveiga hårdrocks/metalbandet Appatites demo "Outcast of Popularity"!
Appatite är ett stockholmsband, från Tumba, som lirat tillsammans ett tag med en del medlemsbyten osv och nu har de nyligen då släppt en fräsch demo, på tre stycken spår! Skivan kan sammanfattas som en blandning av thrash, hårdrock och en del grooveiga bluesiga riff med varierande sång och snygga gitarrlicks.
Första spåret på skivan, The People, börjar med ett bas och trumintro. Detta byggs sedan upp med ett bluesigt riff och en riiiktigt snygg leadgitarrslinga som påminner mig om Lenny Kravitz, och det är en komplimang. Denna låts refräng är rätt bra men kunde nog varit lite bättre eller upprepats en gång innan det solo som avslutar låten!
Andra spåret är Beg For Mercy. Cool låttitel och även ett coolt intro med ytterligare en Kravitz-slinga som sedan följs upp av ett thrasigt riff med tillhörande passande thrasig sång, som gör en fin kontrast till föregående låts mjukare sång. En utmärkande sak för denna låt är att den har ett skönt gung tack vare de tempoändringar trummorna gör, som får låten att växla mellan lite snabbare och långsammare. Denna refräng är lite skönare än fåregående låt men kunde haft mer tryck i sig. Kanske kunde en körstämma vara en sak o tänka på? Sen får vi inte glömma det väldigt sköna bend-solot i låten! Låten avslutas med att upprepa intro, härliga grejer.
Till sist har vi låten Love Machine, det bästa tracket på skivan. Helt klart skönast text och mest catchy chorus, med både thrashsiga och bluesiga riff (dock inga Kravitz-slingor ;)). Dynamiken i denna låt är även skön, särskilt i trummorna mellan vers och refräng. Det thrashiga riffet och solot efter andra refrängen drar även upp tyngden en del inför det sångbreak i början av sista refrängen, vilket låter riktigt bra eftersom bara sången körs och det sedan blir alla instrument och låten avslutas starkt med upprepade "Like a love machine"!
Denna demo i helhet är en schysst demo för att vara en demo, både ljud och låtmässigt. Låtarna är varierade men har ändå ett stabilt sound så att man känner igen allting och ingenting är direkt repetivit. Kolla gärna upp den för den är stabil, särskilt om ni diggar gungig hårdrock! ;)
http://www.facebook.com/Appatite
http://www.myspace.com/appatite
Appatite! Like a Lovemachine.
Appatite är ett stockholmsband, från Tumba, som lirat tillsammans ett tag med en del medlemsbyten osv och nu har de nyligen då släppt en fräsch demo, på tre stycken spår! Skivan kan sammanfattas som en blandning av thrash, hårdrock och en del grooveiga bluesiga riff med varierande sång och snygga gitarrlicks.
Första spåret på skivan, The People, börjar med ett bas och trumintro. Detta byggs sedan upp med ett bluesigt riff och en riiiktigt snygg leadgitarrslinga som påminner mig om Lenny Kravitz, och det är en komplimang. Denna låts refräng är rätt bra men kunde nog varit lite bättre eller upprepats en gång innan det solo som avslutar låten!
Andra spåret är Beg For Mercy. Cool låttitel och även ett coolt intro med ytterligare en Kravitz-slinga som sedan följs upp av ett thrasigt riff med tillhörande passande thrasig sång, som gör en fin kontrast till föregående låts mjukare sång. En utmärkande sak för denna låt är att den har ett skönt gung tack vare de tempoändringar trummorna gör, som får låten att växla mellan lite snabbare och långsammare. Denna refräng är lite skönare än fåregående låt men kunde haft mer tryck i sig. Kanske kunde en körstämma vara en sak o tänka på? Sen får vi inte glömma det väldigt sköna bend-solot i låten! Låten avslutas med att upprepa intro, härliga grejer.
Till sist har vi låten Love Machine, det bästa tracket på skivan. Helt klart skönast text och mest catchy chorus, med både thrashsiga och bluesiga riff (dock inga Kravitz-slingor ;)). Dynamiken i denna låt är även skön, särskilt i trummorna mellan vers och refräng. Det thrashiga riffet och solot efter andra refrängen drar även upp tyngden en del inför det sångbreak i början av sista refrängen, vilket låter riktigt bra eftersom bara sången körs och det sedan blir alla instrument och låten avslutas starkt med upprepade "Like a love machine"!
Denna demo i helhet är en schysst demo för att vara en demo, både ljud och låtmässigt. Låtarna är varierade men har ändå ett stabilt sound så att man känner igen allting och ingenting är direkt repetivit. Kolla gärna upp den för den är stabil, särskilt om ni diggar gungig hårdrock! ;)
http://www.facebook.com/Appatite
http://www.myspace.com/appatite
Appatite! Like a Lovemachine.
21. Solna Ungdomsfestival
Hej! Nu äre såhär att jag är med och arrangerar Solna Ungdomsfestival 2011, som kommer pågå 16-19 Juni (mitt under metaltown, smart placerat haha..). Så.. jag hade tänkt se om det finns någon som vill hjälpa till att arrangera festivalen? Vi är ett tiotal nu men behöver ganska många fler. Det finns flera planeringsgrupper och jag är med i gruppen för rockdagen som är den 19e Juni (dagen efter metaltown, lämpligt nog) som arrangeras av ungdomsgården Black Sheep.
De områden man kan hjälpa till inom är roddning av och på scen, marknadsföring, sidoaktiviteter, sitta i försäljningsstånd osvosv.. De band som kommer lira är ännu ej bestämda men det kommer bli ett gäng ungdomsband och även ett gäng mer etablerade artister varav en är bekräftad, dock hålls den hemlig so far. Gratisfestival btw. Men jaa.. om ni tycker festivalarrangemang är kul och vill ha med något nice på CVt så skriv gärna en kommentar med er mail om ni vill deltaga så kan vi snacka mer!
http://solnaungdomsfestival.blogg.se/
20. Is it too late to save ourselves
Idag tänkte jag bara skriva om lite metalmusiknyheter jag läst på sistone som jag tyckte var intressanta. Fast ni redan kanske kände till några av dem, men ändå. Enjoy!
Vi börjar med Slipknots frontman Corey Taylor som sagt att det troligtvis inte blir några fler Slipknot-album i och med Paul Greys död. De kan inte ersätta honom och han var en av huvudpelarna i skrivandet (bland annat den som mixade albumen) och därför gåre inte. Detta är det ganska blandade åsikter om då vissa tycker de borde göra fler album ändå. Visst, man kan inte ersätta en vän men många band har förlorat medlemmar och ändå hittat nya och fortsatt. Vad tycker ni? Rätt eller fel, omöjligt eller möjligt?
http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/corey_taylor_i_dont_see_a_new_slipknot_album_happening.html
Sista skivan vi fått se av Slipknot?
Nästa är en till bandmedlemsnyhet; In Flames har funnit en ny andragitarrist i form av Niclas Engelin från bandet Engel! Engelin har tidigare varit med i In Flames och även turnérat med dem sen Jesper Strömblads avhopp men nu är Niclas en fast medlem. Många är kritiska till In Flames kommande album "Sounds of a playground fading" eftersom Jesper skrev det mesta av materialet tidigare. Många tror det blir sämre än "A sense of purpose". Jag själv ser fram emot det. Dock lär inte Engelins musikskrivande synas på denna platta.
http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/in_flames_add_new_guitarist.html
Kompletta igen, med Niclas näst längst till vänster.
Den tredje nyheten insåg jag också har med bandmedlemmar att göra! Dragonforce har äntligen hittat en ny sångare, Marc Hudson heter han och han ser ut och låter som en typisk powermetallare. Bandet är astaggade på honom men jag ser själv inte mycket skillnad. En gång Dragonforce, alltid Dragonforce. Är redo med intresseklubbsblocket för att anteckna antalet "far away" på nya skivan.. (som jag ändå inte lär lyssna igenom)
http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/dragonforce_announces_new_singer.html
Kommande skivan, not 'so far away' anymore!
Till sist men inte minst.. eller jo, det är minsta bandet faktiskt, så släpper The Unguided snart sin efterlängtade EP "Nightmareland" som nu finns att beställa på internet. Själv köpte jag deluxe-utgåvan med en limited edition tshirt, är taggad, ahahaha!
http://richardsjunnesson.blogg.se/
1a April, då smäller det i högtalarna!
Tack och hej för mig, droppa gärna en kommentar om nått var intressant!
Vi börjar med Slipknots frontman Corey Taylor som sagt att det troligtvis inte blir några fler Slipknot-album i och med Paul Greys död. De kan inte ersätta honom och han var en av huvudpelarna i skrivandet (bland annat den som mixade albumen) och därför gåre inte. Detta är det ganska blandade åsikter om då vissa tycker de borde göra fler album ändå. Visst, man kan inte ersätta en vän men många band har förlorat medlemmar och ändå hittat nya och fortsatt. Vad tycker ni? Rätt eller fel, omöjligt eller möjligt?
http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/corey_taylor_i_dont_see_a_new_slipknot_album_happening.html
Sista skivan vi fått se av Slipknot?
Nästa är en till bandmedlemsnyhet; In Flames har funnit en ny andragitarrist i form av Niclas Engelin från bandet Engel! Engelin har tidigare varit med i In Flames och även turnérat med dem sen Jesper Strömblads avhopp men nu är Niclas en fast medlem. Många är kritiska till In Flames kommande album "Sounds of a playground fading" eftersom Jesper skrev det mesta av materialet tidigare. Många tror det blir sämre än "A sense of purpose". Jag själv ser fram emot det. Dock lär inte Engelins musikskrivande synas på denna platta.
http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/in_flames_add_new_guitarist.html
Kompletta igen, med Niclas näst längst till vänster.
Den tredje nyheten insåg jag också har med bandmedlemmar att göra! Dragonforce har äntligen hittat en ny sångare, Marc Hudson heter han och han ser ut och låter som en typisk powermetallare. Bandet är astaggade på honom men jag ser själv inte mycket skillnad. En gång Dragonforce, alltid Dragonforce. Är redo med intresseklubbsblocket för att anteckna antalet "far away" på nya skivan.. (som jag ändå inte lär lyssna igenom)
http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/dragonforce_announces_new_singer.html
Kommande skivan, not 'so far away' anymore!
Till sist men inte minst.. eller jo, det är minsta bandet faktiskt, så släpper The Unguided snart sin efterlängtade EP "Nightmareland" som nu finns att beställa på internet. Själv köpte jag deluxe-utgåvan med en limited edition tshirt, är taggad, ahahaha!
http://richardsjunnesson.blogg.se/
1a April, då smäller det i högtalarna!
Tack och hej för mig, droppa gärna en kommentar om nått var intressant!
7. Topplista över 2010 års bästa album: Hedersomnämningar
Som sagt ska jag ha en topplista över de bästa albumen år 2010. Detta enligt mig då, såklart. Men vems åsikter ska jag annars gå efter? Haha! Lustigt.. Nåväl. Det kommer bli en topp 5 lista, som jag påbörjar den 26e eller 27e, för imorgon ska jag åka till Småland och fira jul med släkt och kommer vara utan dator till nyss nämnda datum. Men nog om det, nu är det dags att visa två bra plattor som tyvärr inte kom med på listan.
This is Not a Game of Who the Fuck are You - "101010"
Detta stockholmsband spelar.. Ja. Det är lite svårt att sätta dem i en genre för det dem spelar är minst sagt unikt. Kanske man kan kalla det för experimentell jazzig metalcore/deathcore? De har nog kallats allt möjligt; kärt barn har många namn! Man måste helt enkelt lyssna på skivan, för tinagowtfay (världens bästa förkortning) kan långt ifrån dömmas av vad man än placerar dem i för genre med ord. 101010 är en platta som är så pass mångsidig att ett multiverktyg känner sig deprimerad. Snabba riff, tunga breakdowns, melodiska slingor... Men vänta, det har väl alla band? Ja. Sen kommer dock resten in; avancerade takter, jazziga cleangitarrer, funkig bas, otroliga trummor, catchy gitarrspel, sing-a-longs och väl uttänkta screams. En kombination av allt möjligt. Det känns som att det de gör är väldigt risky och lätt att faila med, men de har lyckats få allting att smälta samman till ett eget sound. Denna platta har någonting för alla. Sen får man inte heller glömma att produktionen på skivan är grym plus att bandet är något man även bör se live. Summering: Helt klart årets mest orginella skiva. Jag hade mycket väl satt den på topp 5 listan om det inte vore för att den är lite för experimentell för min del och att jag har bara lyssnat igenom den 2-3 gånger so far, men jag var tvungen att ha med skivan här ändå för att den helt klart bör nämnas. Definitivt värd att kolla upp!
Skivan finns att ladda ned här:
http://www.tinagowtfay.com/
Myspace:
http://www.myspace.com/thisisnotagameofwhothefuckareyou
Poster för TINAGOWTFAYs releasefest som var den 10e Oktober 2010.
Denna releasefest bjöd på en fullsatt lokal, hela albumet och en god
stämning plus massor av röj plus ett eget exemplar av skivan.
Deathember - Demo 2010
Eller "Ignorance is Bliss" som det stackars Huddingebandet fick döpa skivan till för att en petig rescensent tvunget skulle ha ett namn på den. Detta är iochförsig bara en demo, men det är nog den skiva som spelats mest i mina högtalare sen den kom ut. Vilket mycket väl kan bero på att den endast är tre spår lång och går på repeat för att man inte är mätt efter en genomlyssning. Öppningsspåret "Define Hatered" (som redan nämnts sjuttioelva gånger i min blogg) är utan tvekan den tyngsta låten 2010, alla gånger. En ganska down-tempo låt med en tung takt och en elak repetiv gitarrslinga, som sätter sig på huvudet. Texten och sången är arg, så detta är låten man slår på vid ilska. Spår nummer två, "There's Nothing Called Equality" har ett mäktigt men simpelt intro, bra versriff, grymma solon men prisas främst för sin refräng där sången lyfter låten till höjder. Texten är guld. Tredje och sista spåret, "Trust" är tung, groovy, svängig refräng och ett fett breakdownigt outro. Summering: Grym demo, fucking bowdown.
Demon finns att ladda ned nånstans via deras myspace:
http://www.myspace.com/deathemberband
Eller om man vill lyssna direkt via Spotify:
http://open.spotify.com/album/3Fv0l5K9VX50DquuYGhIaK
Från vänster: Rikard, Pottan, Tobbe, Staffan och Elias i Deathember.
Deathember; made of internskämt, Meshuggah and affischeringsböter.
Det var egentligen det.. ELLER? Nej, jag ska även ta upp årets SÄMSTA skiva. Jag ger er...
Sonic Syndicate - We Rule The Night
För lite growl, för mycket ny sångare, för mycket "tjaärefesteller"-musik och för lite dödsmetal. Skivan hade nog blivit grym om den fortfarande var Sonic Syndicate, eftersom det finns ungefär en handfull bra riff, men nej. Sonic Syndicate är inte vad det en gång var. Plus för att bonus tracksen faktiskt låt som gamla Sonic. Summering: Om du aldrig hört Sonic Syndicate och gillar party, kolla upp den, kanske är nått o sätta igång på nästa hemmafest. Gillar du metal eller Sonic Syndicate sen innan blir du troligtvis besviken.
We Rule The.. Bajs?
Det var allt, god jul och gott nytt år på er!
This is Not a Game of Who the Fuck are You - "101010"
Detta stockholmsband spelar.. Ja. Det är lite svårt att sätta dem i en genre för det dem spelar är minst sagt unikt. Kanske man kan kalla det för experimentell jazzig metalcore/deathcore? De har nog kallats allt möjligt; kärt barn har många namn! Man måste helt enkelt lyssna på skivan, för tinagowtfay (världens bästa förkortning) kan långt ifrån dömmas av vad man än placerar dem i för genre med ord. 101010 är en platta som är så pass mångsidig att ett multiverktyg känner sig deprimerad. Snabba riff, tunga breakdowns, melodiska slingor... Men vänta, det har väl alla band? Ja. Sen kommer dock resten in; avancerade takter, jazziga cleangitarrer, funkig bas, otroliga trummor, catchy gitarrspel, sing-a-longs och väl uttänkta screams. En kombination av allt möjligt. Det känns som att det de gör är väldigt risky och lätt att faila med, men de har lyckats få allting att smälta samman till ett eget sound. Denna platta har någonting för alla. Sen får man inte heller glömma att produktionen på skivan är grym plus att bandet är något man även bör se live. Summering: Helt klart årets mest orginella skiva. Jag hade mycket väl satt den på topp 5 listan om det inte vore för att den är lite för experimentell för min del och att jag har bara lyssnat igenom den 2-3 gånger so far, men jag var tvungen att ha med skivan här ändå för att den helt klart bör nämnas. Definitivt värd att kolla upp!
Skivan finns att ladda ned här:
http://www.tinagowtfay.com/
Myspace:
http://www.myspace.com/thisisnotagameofwhothefuckareyou
Poster för TINAGOWTFAYs releasefest som var den 10e Oktober 2010.
Denna releasefest bjöd på en fullsatt lokal, hela albumet och en god
stämning plus massor av röj plus ett eget exemplar av skivan.
Deathember - Demo 2010
Eller "Ignorance is Bliss" som det stackars Huddingebandet fick döpa skivan till för att en petig rescensent tvunget skulle ha ett namn på den. Detta är iochförsig bara en demo, men det är nog den skiva som spelats mest i mina högtalare sen den kom ut. Vilket mycket väl kan bero på att den endast är tre spår lång och går på repeat för att man inte är mätt efter en genomlyssning. Öppningsspåret "Define Hatered" (som redan nämnts sjuttioelva gånger i min blogg) är utan tvekan den tyngsta låten 2010, alla gånger. En ganska down-tempo låt med en tung takt och en elak repetiv gitarrslinga, som sätter sig på huvudet. Texten och sången är arg, så detta är låten man slår på vid ilska. Spår nummer två, "There's Nothing Called Equality" har ett mäktigt men simpelt intro, bra versriff, grymma solon men prisas främst för sin refräng där sången lyfter låten till höjder. Texten är guld. Tredje och sista spåret, "Trust" är tung, groovy, svängig refräng och ett fett breakdownigt outro. Summering: Grym demo, fucking bowdown.
Demon finns att ladda ned nånstans via deras myspace:
http://www.myspace.com/deathemberband
Eller om man vill lyssna direkt via Spotify:
http://open.spotify.com/album/3Fv0l5K9VX50DquuYGhIaK
Från vänster: Rikard, Pottan, Tobbe, Staffan och Elias i Deathember.
Deathember; made of internskämt, Meshuggah and affischeringsböter.
Det var egentligen det.. ELLER? Nej, jag ska även ta upp årets SÄMSTA skiva. Jag ger er...
Sonic Syndicate - We Rule The Night
För lite growl, för mycket ny sångare, för mycket "tjaärefesteller"-musik och för lite dödsmetal. Skivan hade nog blivit grym om den fortfarande var Sonic Syndicate, eftersom det finns ungefär en handfull bra riff, men nej. Sonic Syndicate är inte vad det en gång var. Plus för att bonus tracksen faktiskt låt som gamla Sonic. Summering: Om du aldrig hört Sonic Syndicate och gillar party, kolla upp den, kanske är nått o sätta igång på nästa hemmafest. Gillar du metal eller Sonic Syndicate sen innan blir du troligtvis besviken.
We Rule The.. Bajs?
Det var allt, god jul och gott nytt år på er!
6. Mosha För Mångfald
Benighted Iris, Djent/deathmetalbandet från Stockholm, bjöd på röj
och crab på "Mosha för Mångfald".
I lördags ägde den troligtvis största undergroundmetalspelningen i år för band i Stockholm rum; "Mosha för Mångfald", på kulturhuset i Stockholm. En gratis anti-rasistisk spelning, arrangerad med tankar kring valet 2010. Arrangörerna var mina tre vänner Oscar, Lisette och Eva samt föreningen Ungdom Mot Rasism. Som högst var det kring 380 besökare samtidigt och det totala antalet besökare räknas ha varit 500 stycken.
Personligen var jag inte där förens kring halv sex, så jag hann se Benighted Iris sista två låtar. Arrangemanget började klockan fyra med första bandet "Last View" och jag trodde att det skulle varit halvdant med folk när jag kom, men det var så gott som packat och fyllt av röj till Benighted Iris. Fick veta att massor av folk stått och hängt på dörrarna klockan tre, redan en timma innan start! Detta arrangemang var alltså rätt lyckat redan innan det ens drog igång kan man säga. Kvällens lineup var tung och melodisk med en fin blandning band, dels från Stockholm och även två akter från Uppsala.
Kvällens bästa akter enligt mig var Suffix, Pray For Locust och Deathember. Suffix bjöd på röj utan dess like; jag har aldrig nånsin sett moshpits så stora på en lokalbandsspelning. Säkert 30 pers deltog. Inte illa! Moshen var också fantastisk. Deras frontman Fredric hade som vanligt ett otroligt bra mellansnack och gör Suffix till ett band som är roligt även när dem inte spelar. Sen får man självklart inte glömma gitarristen Andrés otroliga solospel, som helt klart var kvällens bästa med både skicklighet och feeling.
Pray For Locust är ett metalband som nyligen släppt sin debutplatta Swarm, som fått väldigt många bra rescensioner och blivit utnämnt till "år 2010 bästa album" av vissa. Har sett dem ett antal gånger och aldrig blivit besviken. Grymt tajta, solida låtar och en skön setlist. Singeln "Hang a Traitor" och hitten "Shiva" toppade kvällen. Den förstnämnda låten kommer för övrigt att bli inspelad som musikvideo i Januari, som jag kommer delta i.
Sen har vi då Deathember, Huddingebandet byggt på internskämt och annat kul. Precis som på Winter Throwdown bröt de nackarna på publiken med "Define Hatred" och gav oss alla en bangover. Dock fick gitarristen Staffan problem med sin nyinköpta gitarr, vars Floyd Rose-stall typ knasade sönder och stämde hans gitarr åt helvete. (hans låga C blev ett högt G..?) Som tur var hände detta mellan två låtar, men dröjde dock ut deras tid. Vet dock ej om det påverkade deras setlist men showen var fin ändå. För övrigt kommer jag under 2011 vara manager åt detta band, så ni lär få höra mer av dem här.
Nu blev det här ganska långt, men ska avslutningsvis berömma Naked Conspiracy som var tyngre och bättre än någonsin innan. Blev mycket imponerad över detta gig de hade och fick verkligen upp ögonen (eller öronen kanske man säger) mer för deras musik nu.
Inom några dagar, eller om en vecka, kommer jag att göra en topplista över 2010 års bästa album, enligt mig. Look forward to it!
Mosha för Mångfalds line-up och spelordning:
Last View (ersättare för Vapenlicens som fick ställa in dagarna innan)
Benighted Iris
Naked Conspiracy
Suffix
Sanctrum
Deathember
Surviving The Charade
Pray For Locust
Yersinia
3. Metaltown 2011
Ingen hit 2011?
Jag vet inte hur många metaltownbesök som krävs för att ha titeln "van metaltownbesökare" eller "metaltownveteran". Jag har besökt festivalen tre år i rad men ett fjärde år kan ske spräcker den lilla traditionen och erhållandet av en titel kanske blir avlägnsare.
Idag är det Lucia, och Metaltown har fram till Lucia släppt ett band per dag. Till min stora besvikelse är jag inte det minsta taggad. Det första headlinerbandet är ett band vars musik inte faller mig i smaken någonstans; jag pratar givetsvis om System of a Down. Det enda bra med dem, enligt mig, är att nån av medlemmarna hade ett hyfsat häftigt skägg. Resten av line-upen är konstiga svenskheter och mindre konstiga svenskheter, samt lite övrigt.
At The Gates, Soilwork, The Black Dahlia Murder och Parkway Drive är de akter som trots allt ser mest lockande ut. Har aldrig hört At The Gates men får lyssna in mig på dem och hoppas de är bra. Har hört lite av Soilwork men inte fastnat, får la lyssna mer. Har hört endel av The Black Dahlia Murder men det var lite för mycket mangel för mig men får väl lyssna in mig mer där. Parkway Drive har endel grymma låtar och är det enda band som jag lyssnar på. Dock gillar jag inte alla låtar och har inte hört nya albumet än. Så måste (här och häpna) lyssna in mig på det albumet!
Känns inte helt kul att känna att man måste börja gilla band på en festival för att vilja åka dit. Men lär ju släppas åtminstone 15 akter till utöver de 10 släppta, så får hoppas resten blir bättre. Och hoppas de skiter i den där jävla Hellzapoppin-sideshowen, finns väl inte en enda svensk som inte sett och tröttnat på den skiten nu..
Börjar för övrigt nästan hoppas på att övriga festivaler blir bättre. Heaven Shall Burn kommer till Getaway, det är fett. Engel kommer till House Of Metal, det är asfett. Har dock inga höga förhoppningar på dessa två festivaler heller. Återstår att se, det är trots allt ett halvår tills festivalsommaren börjar!
Metaltowns line-up:
System of a Down
At The Gates
Volbeat
Raubtier
Parkway Drive
Soilwork
Ghost
Cradle of Filth
Graveyard
The Black Dahlia Murder
http://metaltown.se/
1. Winter Throwdown
Har nyligen kommit hem från Winter Throwdown 2010 på Huset i Huddinge. En helkväll med fem metalband; An Everlasting Eclipse, Kill The Parish, Deathember, Suffix och Monoscream. (det var för övrigt spelordningen)
Vi var alltså först ut... sista giget ever med bandet. Och bästa. Sjukt bra gig. Kändes som jag lira lite slarvigt ibland pga för mycket röjande men av vad folk sa så lät det bra! Ljudet var grymt också.. Kommer inte glömma denna spelning. För övrigt massa folk som såg oss, säkert iaf hundra pers! Mycket värdigt sista gig. Tack för allt.
Näst upp på scen var Kill The Parish. Då var jag i full gång med att packa ihop mina saker och prata med folk så jag hörde bara sista låten och jag minns inget, så har inte mycket o säga men det lät rätt bra iaf!
Sen var det Deathember.. Deathember, Deathember, Deathember... Ett av sthlms två bästa metalband, enligt mig. Öppnade med "Define Hatered", den mest headbangvänliga jävla metaldänga jag någonsin hört. Tråkigt dock att de inte körde introt på Theres Nothing Called Equality, men låten i sig är så bra ändå så det är lugnt! Även en ny låt spelades, väldigt annorlunda var den, i äkta Deathember-stuk! Ska bli spännande o höra den mer så man kan få en större uppfattning av den, men so far lät den rätt bra, dock inte lika bra som resten. För övrigt lät de bättre och tajtare än någonsin förr!
Suffix next up, ja, dem drog oss alla i snoppen som vanligt.. hahaha internskämt, nejmen seriöst. Mycket bra gig av dem. Bästa jag sett med dem faktiskt. De hade en sedvanlig långsammaste-breakdown-tävling mot Deathember. Deathembers breakdown var riktigt segt, men Suffix spöade tyvärr Deathember genom att sno deras egna mainriff från Define Hatered, göra det till ett breakdown och sänka hastigheten med typ hundra gånger. Det blev segt. Och en vinnare korades!
Sist var då Monoscream, det äldsta och största bandet av dem alla. Som dock hade minst publik? Mycket folk hade dragit. Riktigt synd. Så jag ställde mig längst fram (frontrowen bestod först av bara fotografer..) för att ge lite sympati. Men de var faktiskt rätt bra! Så mitt headbangande gick från sympatibangande till diggande. Dock lite enformiga ibland kändes det som men de var sjukt duktiga. Värt, lär absolut lyssna mer på dem i framtiden!
Ja.. vad ska man säga? En oförglömlig toppenkväll med grym musik, gott sällskap och även ett avslut på en två års lång färd. Men även en nystart, så nästa resa börjar.. nu.
Länkar till alla band:
http://www.myspace.com/aneverlastingeclipse
http://www.myspace.com/killtheparish
http://www.myspace.com/deathemberband
http://www.myspace.com/suffixsthlm
http://www.myspace.com/monoscream
Vi var alltså först ut... sista giget ever med bandet. Och bästa. Sjukt bra gig. Kändes som jag lira lite slarvigt ibland pga för mycket röjande men av vad folk sa så lät det bra! Ljudet var grymt också.. Kommer inte glömma denna spelning. För övrigt massa folk som såg oss, säkert iaf hundra pers! Mycket värdigt sista gig. Tack för allt.
Näst upp på scen var Kill The Parish. Då var jag i full gång med att packa ihop mina saker och prata med folk så jag hörde bara sista låten och jag minns inget, så har inte mycket o säga men det lät rätt bra iaf!
Sen var det Deathember.. Deathember, Deathember, Deathember... Ett av sthlms två bästa metalband, enligt mig. Öppnade med "Define Hatered", den mest headbangvänliga jävla metaldänga jag någonsin hört. Tråkigt dock att de inte körde introt på Theres Nothing Called Equality, men låten i sig är så bra ändå så det är lugnt! Även en ny låt spelades, väldigt annorlunda var den, i äkta Deathember-stuk! Ska bli spännande o höra den mer så man kan få en större uppfattning av den, men so far lät den rätt bra, dock inte lika bra som resten. För övrigt lät de bättre och tajtare än någonsin förr!
Suffix next up, ja, dem drog oss alla i snoppen som vanligt.. hahaha internskämt, nejmen seriöst. Mycket bra gig av dem. Bästa jag sett med dem faktiskt. De hade en sedvanlig långsammaste-breakdown-tävling mot Deathember. Deathembers breakdown var riktigt segt, men Suffix spöade tyvärr Deathember genom att sno deras egna mainriff från Define Hatered, göra det till ett breakdown och sänka hastigheten med typ hundra gånger. Det blev segt. Och en vinnare korades!
Sist var då Monoscream, det äldsta och största bandet av dem alla. Som dock hade minst publik? Mycket folk hade dragit. Riktigt synd. Så jag ställde mig längst fram (frontrowen bestod först av bara fotografer..) för att ge lite sympati. Men de var faktiskt rätt bra! Så mitt headbangande gick från sympatibangande till diggande. Dock lite enformiga ibland kändes det som men de var sjukt duktiga. Värt, lär absolut lyssna mer på dem i framtiden!
Ja.. vad ska man säga? En oförglömlig toppenkväll med grym musik, gott sällskap och även ett avslut på en två års lång färd. Men även en nystart, så nästa resa börjar.. nu.
Länkar till alla band:
http://www.myspace.com/aneverlastingeclipse
http://www.myspace.com/killtheparish
http://www.myspace.com/deathemberband
http://www.myspace.com/suffixsthlm
http://www.myspace.com/monoscream
