28. Recension: As Humanity Devastates


As Humanity Devastates - Depict the Signs


Idag är det dags för en till recension, denna gång av As Humnaity Devastates EP "Depict the Signs".
Detta band har vart igång ett tag men har kommit igång rejält nu detta år i och med att de kom till Sverigefinalen i Emergenza Festival 2011 och haft en del spelningar sen dess. Deras EP har de spelat in hos Studio Radionika (Deathember, Still Echo, Carnal Forge, Intohimo m.m) och den släpps digitalt alldeles snart. Jag har fått äran att lyssna EPn innan den släppts för att kunna göra denna recension!


Så vad spelar grabbarna då? Metal säger deras facebook. Jorå det är metal, jag skulle kalla det nån form av core. Whatever anyways, huvudsaken är att det låter bra. Vilket det absolut gör! Depict the Signs är ett litet trevligt 4 låtars paket med tunga vocals, en del grymma riff, ett skumt låtnamn och mycket breakdowns.

EPn inleds med låten Alone, som har ett riktigt coolt intro som en bra start. Denna låt är inte melodisk, så söker ni melodi har ni kommit fel. Den har en del rätt rytmiska breakdowns, arga riff och smått djentig emellanåt i några små partier. Låtens styrka är ungefär den samma genom hela låten. Positivt eller negativt? You decide, bra låt anyways.

Spår två på plattan heter Closer, denna låt har många redan hört då de släppt den i förväg på sin FB. Mycket bra låt, kanske bästa låten på EPn? Introt är tungt som fan och röjer sönder för att följas av en vers där sångupplägget påminner mig lite om Clawfinger, fast ondare. Låten har ett riktigt bra huvudriff som upprepas X antal gånger, däribland i refrängen. Denna refräng är skivans enda refräng med cleansång (plus growl i bakgrunden). Jävligt stark refräng måste jag säga, bäst på skivan enligt mig. Låten har även två grymma solon varav det ena avslutar låten.

Lost in Nightmares är EPns tredje spår och den startar med ett riff som får mig att tänka lite på All That Remains. Soft, eller ja, tungt snarare. I denna låt finner man även några tynga breakdowns samt ett totalt kaosparti i mitten av låten, den elaka sorten. Får ej glömma att nämna det lilla techno-inslaget samt outrots stiliga gitarrlead.

Nu har vi bara kvar låten med det skumma namnet; Sandwitch Bitch. Uhh.. Vene riktigt vad den handlar om, så let's leave it at that. Sista låten börjar i samma stuk som första; med ett riktigt coolt intro. Låtens refräng är melodisk, liksom i Closer, men samtidigt tung. Breakdowns? Svar ja. Låten avslutas med ett breakdown som sedan upprepas fast slöare. Det har dessutom en, uhm, ganska vulgär text. Inte min smak textmässigt, men man kan inte gilla allt! Ser man på outrot som helhet är det i alla fasll ett bra slut på EPn.


Så summeringen? En EP som blandar tyngd med lite melodi för att skapa en bra dynamik. Lite för mycket breakdown-partier/riff ibland tycker jag, men dem skiljer sig i alla fall åt även om det kanske finns en viss enformighet. Sången är rå och arg och mycket bra. Hade dock gärna sett ett bredare register, vilket säkerligen dyker upp i framtiden kanske (eller redan live kanske?). Hur som helst. En mycket bra första EP med både coola riff och tyngd. Highly approved, check it out när den kommer!


http://www.facebook.com/ashumanitydevastates
http://www.myspace.com/ashumanitydevastates1


The guys.

27. Recension: Bloodthumb - All Hell Within


All Hell Within - Jajjamensan, det kan man minst sagt säga!


Bloodthumb är ett hardcore/dödsmetalband, med ett hyfsat besynnerligt namn, som startade år 2009 helt från scratch utan att kunna någonting om musik direkt. Tidigare i år släppte de EPn All Hell Within, som jag nu recenserat!


Hardcore och dödsmetal vare? Oh ja. Det märks på dessa låtar, där det är så gott som brutalt mangel rakt igenom på denna femspåriga EP. Melodier? Fuck that. Lugna delar? Fuck that, fast vi har det på en låt så det blir variation. Man kan säga att detta är en väldigt ARG Ep.

Jag har lite svårt att formulera mig kring låtarna enskilt på denna EP, eftersom de inte stod ut jättemycket från varandra. Jag skojar inte när jag säger att allting manglade på. Första låten, Living Lie, manglade i ett nästan konstant tempo, sedan kom låten What's Been Done med långsammare mangel och sega breakdowns. Samt ett rätt kul tajmande av growl/screams på några gitarrövertoner!

Track nr 3, The End of Affliction, var dock rätt intressant, för genom hela låten gick gitarriffet i en konstant rytm (man förstår när man hör den). Bara 2-3 riff i låten lät det som, väldigt arg låt. Ett av riffen var dock extra skönt, det hade en skön deathmetal/core känsla över sig och lät sådär mysigt elakt.

Act of Destruction, fjärde spåret, stod inte ut mycket mer än tidgare spår. Förutom att outrot på låten hade liiite mer dynamik än resten! Den låt som dock står ut mest är sista låten, Rejection. Här ser vi ett lugnt distat plockriff som växlar med kaosigt mangel. Lite schizofren låt! Och refrängen innehåller dessutom EPns enda cleanvocals (!), inte helt väntat vilket bidrog med bra variation.

Dessa grabbar var även schössta nog att skicka sina texter, som jag kan säga några korta ord om. Alla texterna är i jag-form och handlar på ett eller annat sätt om svek, ilska, lögner och att vara stark i sig själv. Ett genomgående tema, det är ett bra plus! Inte jättedjupa men ändå några fina små metaforer och ganska bra rytmik.

Sammanfattat då? En väldigt nu-ger-vi-en-hård-smäll-på-käften EP som lyckas hyfsat bra, det enda som saknas är kanske mer variation och mer dynamik i låtarna så hade jag tyckt det vart grymmare. Men å andra sidan, this is how hardcore should be. Rått och hårt, vilket dem lyckas jävligt bra med och tvivlar inte på att detta band är ännu bättre live än på skiva!


Check 'em out here!
http://www.facebook.com/pages/BloodThumb/202705252848
http://www.myspace.com/bloodthumb

26. Engel - In Splendour cover

Gjorde en cover på Engels låt In Splendour, som bidrag till en cover-tävling de har just nu. :) Enjoy!

25. Ett inlägg om fördomar

Fördomar. Detta är någonting som diskuterats i jag vene hur lång tid och alltid kommer diskuteras.. och finnas. Ett väldigt brett ämne också, men det jag dels ska skriva om idag är en fördom jag väldigt ofta stöter på. Nämligen fördomar om Stockholm och Stockholmare. Att vi gör/inte gör vissa saker, ser ut på vissa sätt, har en viss mentalitet (som ofta tycks profileras som efterbliven?) och så vidare.

 

Varför är det så ofta man kanske hör fördomar om just Stockholm? Och inte tex Nässjö? Ja, Stockholm är huvudstaden so I guess that is why. För att göra det hela roligare slänger vi in Göteborg; Sveriges näst största stad/tätort. Varför just Göteborg? Av dessa skäl:

1. Man hör nog även en hel del fördomar om Göteborgare också.

2. Rivaliteten mellan Göteborg och Stockholm.

 

Jag har aldrig hört en sådan kamp och rivalitet om vad som är bäst i ämnet städer. Många Göteborgare säger att Göteborg är mycket bättre och Stockholm är helt efterblivet. Många Stockholmare säger detsamma om Göteborg. Sen har vi alla övriga svenskar som bor någon annanstans. Vissa säger Göteborg, andra säger Stockholm. Sen har vi dem som inte bryr sig eller gillar både och.

 

Många av er som läser detta föredrar säkert det ena eller det andra, eller båda. Det jag inte förstår är denna rivalitet. Det som gör att jag ÄNNU mindre förstår det är när det kommer från individer som aldrig någonsin besökt varken Stockholm eller Göteborg, men ändå glorifierar det ena över det andra. Och tror sig veta så mycket om dessa städer, hur de fungerar osv. Hmm... Det makear ingen sense för mig. Låt mig dra en parallell... Dömer ni ut folk ni inte känner? Dömer ni ut folk ni bara träffat en gång? Ja, det händer att folk gör detta. Men är er bedömning korrekt för det? Svaret är nej. Man vet hur någon är när man lärt känna den ordentligt och det är likadant med städer. Man vet hur en stad är när man faktiskt har bott i den. Inte när man hört saker om den, inte när man besökt den några dagar.. Bara när man bott i den.

 

Folk gör bedömningar väldigt lättvindigt. Någon icke-stockholmare ser på TV eller på internet en massa fjortisar på Stureplan och hör om ghetton och mord och all möjlig skit. De bedömer utifrån det media exponerar för dem. Och de flesta av oss vet att media SÄLLAN tar upp några roliga saker, särskilt som huvudrubriker. Sen förstår jag inte varför så många tror Stockholm är fyllt av endast fjortisar, brats och rika jävlar. Det verkar vara som om det "inte finns normal folk" i Stockholm. Och fjollträsk, vad fan är det egentligen, seriously? Vart tog den korrekta bilden vägen och varför dyker denna konstiga bild upp? Missförstå mig inte nu, jag säger inte att Stockholm är bäst och inte har fjortisar osv. Det jag undrar är varför folks bild av Stockholm missar allting bra? Varför ser folk inte båda sidor av myntet?

 

Nu gör vi en rolig sak. Läs föregående stycke återigen, men istället för att läsa Stockholm.... så läs Göteborg. Oavsett vart man kommer i landet så finns det olika sorters människor. Det spelar ingen roll vart de bor. De kunde nämligen bott vart fan som helst. Om man radar upp 100 slumpmässigt valda människor, kan man då peka ut "DEN DÄR ÄR MALMÖBO"? Nej, inte precis. Mångfald bland människor. Mångfald bland städer. För och nackdelar, olikheter, olika individer. Det finns överalllt.

 

Det finns ingen stad som är bättre än den andra. Vart man än kommer så är vi alla människor. Varför kan inte folk respektera varandra? Varför kan folk inte se förbi de falska bilder som görs kring städer och människor? Varför måste folk säga att det ena är bättre än det andra? Varför ger folk knappt det andra valet en chans ibland? Och varför måste folk trycka ned människor från den stad de gillar mindre?

 

 

Tack för mig.


24. Appatite - Outcast of Popularity

Tja, trots att mitt bloggande går segt så går det i alla fall framåt, så idag blir det en skivrecension av det grooveiga hårdrocks/metalbandet Appatites demo "Outcast of Popularity"!





Appatite är ett stockholmsband, från Tumba, som lirat tillsammans ett tag med en del medlemsbyten osv och nu har de nyligen då släppt en fräsch demo, på tre stycken spår! Skivan kan sammanfattas som en blandning av thrash, hårdrock och en del grooveiga bluesiga riff med varierande sång och snygga gitarrlicks.

Första spåret på skivan, The People, börjar med ett bas och trumintro. Detta byggs sedan upp med ett bluesigt riff och en riiiktigt snygg leadgitarrslinga som påminner mig om Lenny Kravitz, och det är en komplimang. Denna låts refräng är rätt bra men kunde nog varit lite bättre eller upprepats en gång innan det solo som avslutar låten!

Andra spåret är Beg For Mercy. Cool låttitel och även ett coolt intro med ytterligare en Kravitz-slinga som sedan följs upp av ett thrasigt riff med tillhörande passande thrasig sång, som gör en fin kontrast till föregående låts mjukare sång. En utmärkande sak för denna låt är att den har ett skönt gung tack vare de tempoändringar trummorna gör, som får låten att växla mellan lite snabbare och långsammare. Denna refräng är lite skönare än fåregående låt men kunde haft mer tryck i sig. Kanske kunde en körstämma vara en sak o tänka på? Sen får vi inte glömma det väldigt sköna bend-solot i låten! Låten avslutas med att upprepa intro, härliga grejer.

Till sist har vi låten Love Machine, det bästa tracket på skivan. Helt klart skönast text och mest catchy chorus, med både thrashsiga och bluesiga riff (dock inga Kravitz-slingor ;)). Dynamiken i denna låt är även skön, särskilt i trummorna mellan vers och refräng. Det thrashiga riffet och solot efter andra refrängen drar även upp tyngden en del inför det sångbreak i början av sista refrängen, vilket låter riktigt bra eftersom bara sången körs och det sedan blir alla instrument och låten avslutas starkt med upprepade "Like a love machine"!


Denna demo i helhet är en schysst demo för att vara en demo, både ljud och låtmässigt. Låtarna är varierade men har ändå ett stabilt sound så att man känner igen allting och ingenting är direkt repetivit. Kolla gärna upp den för den är stabil, särskilt om ni diggar gungig hårdrock! ;)

http://www.facebook.com/Appatite
http://www.myspace.com/appatite


Appatite! Like a Lovemachine.

23. In Flames - Sounds of a Playground Fading


Nya skivan Sounds of a Playground Fading, hiss eller diss?


Har nu lyssnat igenom nya In Flames-plattan några gånger och den är ungefär vad jag förväntade mig. Ett gäng halvbra låtar, med några bättre utstickare och en hel del enformiga refränger. Samt en gnällig Anders Fridén, fast hans cleanvocals är ju rätt gnälliga så what to do..

Jämför man skivan med bandets förra skiva, A Sense of Purpose, så är dem väl ungefär lika bra om man frågar mig. Det gick varken upp eller neråt. Av denna plattas 13 låtar så var det 7 låtar jag tyckte var starka, 5 var ganska "meh" och en var någonstans där emellan. Plattans sound överlag är stabilt, men rätt enformigt och halvcatchy In Flames-poppiga refränger.

Låtarna Sounds of a Playground Fading och Deliver Us är två av de bättre på skivan med sjungvänliga refränger, sen får det neråt med några spår för att sen gå uppåt med Fear is the Weakness som har skivans skönaste refräng, som jag tyckte hade ett extra bra flyt och en bra uppbyggnad inför. Följande låt "Where the dead ship dwells" hade ett grymt intro och är en stabil låt överlag.

Sedan kommer skivans första metalbalad; "The Attic". Jävligt pårökt skum text. Ingen höjdare, förutom det lilla main-riffet som va rätt svängigt. Kommande tre låtar efter denna är bättre, där "Ropes" sticker ut med skivans skönaste intro vilket bygger upp till en av de bättre låtarna på plattan. (samt ett plus för att det låter som om Anders sjunger "what are you lunning for", japan som vill säga "running" <3 ska dock vara "longing", tror jag..)

Skivans tre sista spår innehåller en okay låt, en till balad och en grymt bra låt. Baladen är sista spåret, "Liberation", och dess refräng låter som en poplåt översatt till svenska. Enough said. Den grymt bra låten är "Jesters Door". Inleds med att man hör någons fotsteg, lite hostande och sedan synth-ljud med Anders som snackar lite, för att sedan bli mer synth och låten tar slut. Denna korta låt bygger upp utav bara helvete för något asmäktigt men her sedan en okay låt.


Så.. final judgement? Fyra låtar med clean-gitarr intro, en hel del inte så märkvärdigt, några bra refränger, några coola riff och en kort "tja jag går runt i hallen"-låt som ägde ut resten. In Flames borde tagit "Jesters Door" som intro till plattan, sparat 3-4 låtar, förstärkt dem, gjort bättre sång och skrotat resten. På en skala 1 till 10 får dem 5/10.

22. Trivium - In Waves


Omslaget till Triviums nya platta, "In Waves"


Första blogginlägget sen i typ April! Ledsen att det inte blivit av nått, ska börja skriva mer aktivt nu igen. Försöka mig till att uppdatera dagligen kanske.

Dagens inlägg riktar sig till Trivium, som ni säkert märkt, och deras kommande platta "In Waves". De har för några veckor sedan släppt första singeln och titelspåret till plattan. Av soundet att dömma är det en kombination av Ascendancy och Shogun-plattorna, både tungt och catchy. En riktig Trivium-dänga i alla fall, med undantag av det breakdown som finns i låten, vilket är något nytt för detta band.

De har idag även släppt musikvideon för "In Waves", en rätt skum musikvideo som mer känns som en otroligt utdragen trailer för en film. Dock riktigt snygg och ett ballt slut, där man blir väldigt taggad! Länken till videon finner ni här:

http://www.altpress.com/aptv/video/premiere_trivium_in_waves/

Nya skivan släpps den 9e Augusti, både som vanlig cd och även en special edition med 5 bonustracks och 40 minuter dokumentär extramaterial samt video av de första liveshowerna med nya låtar.

Skivans tracklist är följande (minus de 5 bonustracksen)

01. Capsizing The Sea
02. In Waves
03. Inception Of The End
04. Watch The World Burn
05. Dusk Dismantled
06. Black
07. Built To Fall
08. Caustic Are the Ties That Bind
09. A Skyline's Severance
10. Forsake Not the Dream
11. Chaos Reigns
12. Of All These Yesterdays
13. Leaving This World Behind

21. Solna Ungdomsfestival



Hej! Nu äre såhär att jag är med och arrangerar Solna Ungdomsfestival 2011, som kommer pågå 16-19 Juni (mitt under metaltown, smart placerat haha..). Så.. jag hade tänkt se om det finns någon som vill hjälpa till att arrangera festivalen? Vi är ett tiotal nu men behöver ganska många fler. Det finns flera planeringsgrupper och jag är med i gruppen för rockdagen som är den 19e Juni (dagen efter metaltown, lämpligt nog) som arrangeras av ungdomsgården Black Sheep.

De områden man kan hjälpa till inom är roddning av och på scen, marknadsföring, sidoaktiviteter, sitta i försäljningsstånd osvosv.. De band som kommer lira är ännu ej bestämda men det kommer bli ett gäng ungdomsband och även ett gäng mer etablerade artister varav en är bekräftad, dock hålls den hemlig so far. Gratisfestival btw. Men jaa.. om ni tycker festivalarrangemang är kul och vill ha med något nice på CVt så skriv gärna en kommentar med er mail om ni vill deltaga så kan vi snacka mer!

http://solnaungdomsfestival.blogg.se/

20. Is it too late to save ourselves

Idag tänkte jag bara skriva om lite metalmusiknyheter jag läst på sistone som jag tyckte var intressanta. Fast ni redan kanske kände till några av dem, men ändå. Enjoy!



Vi börjar med Slipknots frontman Corey Taylor som sagt att det troligtvis inte blir några fler Slipknot-album i och med Paul Greys död. De kan inte ersätta honom och han var en av huvudpelarna i skrivandet (bland annat den som mixade albumen) och därför gåre inte. Detta är det ganska blandade åsikter om då vissa tycker de borde göra fler album ändå. Visst, man kan inte ersätta en vän men många band har förlorat medlemmar och ändå hittat nya och fortsatt. Vad tycker ni? Rätt eller fel, omöjligt eller möjligt?

http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/corey_taylor_i_dont_see_a_new_slipknot_album_happening.html


Sista skivan vi fått se av Slipknot?



Nästa är en till bandmedlemsnyhet; In Flames har funnit en ny andragitarrist i form av Niclas Engelin från bandet Engel! Engelin har tidigare varit med i In Flames och även turnérat med dem sen Jesper Strömblads avhopp men nu är Niclas en fast medlem. Många är kritiska till In Flames kommande album "Sounds of a playground fading" eftersom Jesper skrev det mesta av materialet tidigare. Många tror det blir sämre än "A sense of purpose". Jag själv ser fram emot det. Dock lär inte Engelins musikskrivande synas på denna platta.

http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/in_flames_add_new_guitarist.html


Kompletta igen, med Niclas näst längst till vänster.



Den tredje nyheten insåg jag också har med bandmedlemmar att göra! Dragonforce har äntligen hittat en ny sångare, Marc Hudson heter han och han ser ut och låter som en typisk powermetallare. Bandet är astaggade på honom men jag ser själv inte mycket skillnad. En gång Dragonforce, alltid Dragonforce. Är redo med intresseklubbsblocket för att anteckna antalet "far away" på nya skivan.. (som jag ändå inte lär lyssna igenom)

http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/dragonforce_announces_new_singer.html


Kommande skivan, not 'so far away' anymore!



Till sist men inte minst.. eller jo, det är minsta bandet faktiskt, så släpper The Unguided snart sin efterlängtade EP "Nightmareland" som nu finns att beställa på internet. Själv köpte jag deluxe-utgåvan med en limited edition tshirt, är taggad, ahahaha!

http://richardsjunnesson.blogg.se/


1a April, då smäller det i högtalarna!



Tack och hej för mig, droppa gärna en kommentar om nått var intressant!

19. The Law of Attraction

Har ni någon gång varit med om att ni önskat någonting väldigt starkt, eller behövt något väldigt snabbt, och plötsligt händer det? Den där lilla saken ni verkligen ville skulle dyka upp dyker upp likt ett mirakel, eller det tillfälle som ni behövde gavs plötsligt. Idag har jag tänkt skriva lite kort om tankens kraft.


Våra egna tankar tycks kunna utföra mirakel ibland känns det som. Genom att bara tänka en sak, varit otroligt motiverad för det och tänka positivt så kommer någonting faktiskt hända. Jag själv har varit med om det senast alldeles nyss faktiskt (därför jag skriver om detta just idag). Förra veckan träffade jag en söt/trevlig tjej på en plats, och jag vill träffa henne igen. Jag vet att hon idag är på samma plats men jag ville ha någon mer anledning att bege mig dit (kändes lite.. nervöst annars). Så jag har de senaste dagarna försökt komma på en anledning o dra dit. Och nu idag dök en plötsligt upp tack vare vissa omständigheter!


Så.. ni fattar min poäng? Jag ville något väldigt gärna, jag försökte komma på hur och sen av ren tur löste det hela sig. Detta har hänt flera gånger för mig. Låter helt sjukt tycker jag, att tankar kan påverka så.. vissa skulle väl säga att det är en slump. Andra skulle säga "det händer aldrig sådant för mig hur mycket jag än vill något". Problemet där ligger i negativitet. För det funkar likadant; negativa tankar drar negativa saker till sig. Tänker man riktigt negativt tycks det ofta, på samma mirakulösa sätt, bli skit. Därför försöker jag alltid tänka positivt!


Hoppas ni fått en liten tankeställare nu. Ska avsluta det hela med att länka ett klipp från en film som heter "The Secret", baserat på boken "The Law of Attraction". Handlar kort och gott om att det man attraheras till att få, ja det får man till sist. Om ni kollar videon (eller lite av den, den är 20 minuter..) så ta den gärna med en nypa salt. Det finns starka sätt att kritisera den på och det gör den väldigt osannolik, men hoppas ni fattar det som är bra med den och reflekterar lite över den. Om ni ser den som sagt. Om ni ens läser fortfarande dvs. Nåväl, take care!



18. Internet, facebook och tid.


Hej och välkommen till det som ska ta upp typ 30% av din vakna tid!


Jag genomgår just nu ett slags "experiment" som jag utsätter mig för, om man kan kalla det så. Jag har från och med idag varit utan facebook, msn, bilddagboken, helgon och emocore i en vecka. Dessa hemsidor (med undantag av msn) är det jag spenderar mest tid på när jag sitter vid datorn/internet och jag känner att det ytterst sällan är särskilt givande. Visst, facebook är asbra för att hålla koll på när spelningar är, kontakter osv men sen har vi det som är mindre väsentligt; statusuppdateringar om att någon är pissed-off på arbetsförmedlingen, att det där bandet har repat, att jag käkar middag och ser på pokémon osv. You get it.

Efter att varit utan dessa saker i en vecka har jag märkt följande två saker:
1. Dagarna går sjukt långsammare.
2. Dagarna känns väldigt mycket längre.

Ganska spännande, right? Det hör ju onekeligen ihop. Och detta är största skälet till att jag hoppar över de communitys jag är medlem på; för att spara tid till annat. Internet slukar normalt typ 4 timmar innan man ens fattat någonting. Av att jag idag suttit och kollat efter en gitarrpedal på nätet, kollat några nyheter samt checkat min mail har käkat typ en och en halv timma av min tid.

Appropå tid så har jag även köpt en bok vid namn "Tid - Upplev, utnyttja, uppskatta" som jag just har börjat läsa lite smått. Ska försöka komma igång ordentligt med den nu i veckan. I början av boken står det att vi är som fängslade under klockans visare, att våra liv mer eller mindre styrs av tiden. Vi har alltid en tid att passa och en viss tid kvar till något. Tid tid tid. Hela tiden (AHAHAHHAHAHA jättelame skämt...). Det mest fascinerande är ju att tiden egentligen bara är ett begrepp vi själva skapat och nu slaviskt följer. Men med denna bok ska jag förhoppningsvis lära mig använda min tid ännu bättre.

Och nu till en liten rolig grej; jag utmanar alla som läser detta att göra det jag gör; ta en paus från ert vanliga "internetliv" i en månad! För o va ärlig tror jag ingen kommer anta utmaningen :)


P.S: För de som är nyfikna; använder just nu endast internet till att kolla mailen, blogga (obviously), läsa manga en dag i veckan samt arbete.


17. Kingdom Hearts: Birth By Sleep




Har ikväll klarat ut spelet Kingdom Hearts: Birth By Sleep till PSP, så tänkte göra en recension på det! Min blogg är så mångsidig, hehu. Bedömmer även till sist spelet utefter grafik, ljud, kontroll och livslängd! Nåväl, let's get this started..

Detta är ett fantasy-RPG och det tredje huvudspelet i tvspelsserien Kingdom Hearts och det inriktar sig på händelserna innan dem första två spelen, för att förklara många av de frågor som spelserien väckt. Ja, denna spelserie har en ganska invecklad story och har man inte spelat föregående spel lär man säga "wtf" åt endel delar av detta spel och därför inte ha lika story glädje som den genomsnittliga KH-veteranen har. För att dra en snabb förklaring av föregångarna; ondska slåss mot ljus, släng in en typ 16 årig kille som räddar världen, en massa nycklar, disney och en handfull Final Fantasy. Kan inte slå fel, right?


Terra hjälper en gammal da.. uhm, jag menar Törnrosa över
gat.. host, en korridor..


För att åter igen komma tillbaka till där jag tänkte börja, spelet inriktar sig på hur allt började. Man får följa de tre keyblade-bärarna (keyblade=ett svärd som ser ut som en nyckel) Ventus, Aqua och Terra i deras jakt på den försvunne Master Xehanort samtidigt som de tar itu med mystiska varelser som dykt upp och skapar kaoz med nån snubbe i mask. Ventus är den osäkra men positiva smågrabben, Aqua är den smarta och snygga bruden och Terra är den där killen som är sådär halvbadguy men vill göra allting rätt. Deras vägar kantas av mörker, vänskap, förtroende, svek och hämnd samt mystik kring den försvunne keyblademästaren Xehanort och vad han egentligen har för avsikter kring dem tre keyblade-bärarna.



Taking the phrase "creepy old guy" to a whole new level


Såhär ytligt låter det väl inte så kul kanske men KH-spelen bjuder alltid på en grym story och detta spel gör även detsamma. Även om det skapar en del förvirring lappas allting ihop allt eftersom, i alla fall om man som sagt spelat resten av spelen. Förbiser man storyn så är spelet annars jävligt kul att spela för den oerfarna tack vare själva gameplayet. Stridssystemet i denna spelserie har en tendens att bli lättare och lättare för var spel som kommer. Nu kan man spöa sina fiender på fler sätt än vad som troligtvis behövts, antalet combatmoves är väääldigt högt och fienderna är ganska många. Detta kan ses som både negativt eller positivt, beroende på om man gillar lätta spel eller inte. För den som gillar utmaningar kan man alltid välja svårighetsgraden Proudmode som höjer ribban markant (fick gameover i första striden....), eller varför inte Criticalmode som verkar va så svårt att jag inte ens vågar pröva. Kör man på vanlig svårighetsgrad är utmaningen ändå relativt bra, inte för lätt eller för svårt. Antalet minigames är helt okay och ganska underhållande samt att det finns ett Arena-mode där man slåss mot äckligt många (och svåra) fiender.


Aqua spöar skiten ur nått med Shotlock-attacken, en av de roligaste
nya stridsfunktionerna.


Ett av de stora plussen är att spelet räcker länge. Det tog mig 82 timmar att klara ut, vilket jag anser är kring den perfekta längden för ett spel. Detta är då 82 timmar totalt, för det finurliga är att man spelar spelet tre gånger med alla tre karaktärer. "Åhnej vilken upprepning" tänker ni. Samma attacker? Nej. Samma story? Nej, men de flätas samman. Samma världar? Ja, men dem skiljer sig åt här och där. Samma bossar? Nej. Samma SLUTBOSS? Nej, inte ens det! :D Till och med slutet på varje karaktär är olika. Visst, det kan bli lite upprepande med samma världar men det gör inte mycket för min del. Varje karaktärs spelomgång skiljer sig tillräckligt för min del i alla fall. Helt klart ett av mina favoritspel!


Grafik: PSP? Snarare PS2, iaf jävligt nära. Dock kunde de uttnyttjat den mer. 7/10.
Ljud: Spelet är som bäst när de klassiska KH-låtarna drar igång men finns även några nya sjukt bra låtar 8/10.
Kontroll: Som en dans på.. öh.. vatten om man är Jesus? 10/10
Livslängd: 3 karaktärer, ca 200 items+olika tasks per karaktär, och det är utöver vanliga gameplayet. 10/10.

TOTALT: När man klarat allt och sett Secret Ending känner man att woa, det börjar närma sig. Nu är det inte långt kvar till slutet på allting; Kingdom Hearts III. 9/10

16. Bullet For My Valentine - Your Betrayal cover

Har inte skrivit här på ett tag! Har flyttat och grejer och haft fullt upp med annat. Men nu har jag iaf spelat in en cover! iof ingen som ville se just denna låt specifikt men.. det är en enkel låt o jag ville ge er något nu så ja, enjoy! (plus att jag va tvungen att låna en kamera för o spela in, min egna är retarded)



15. Gitarrcovers

En sak jag tänkte ha på bloggen är lite videos där jag lirar gitarr-covers! Så jag undrar, finns det några önskemål om någon särskild låt ni vill att jag covrar och lägger upp här? :)


Imorn kommer troligtvis ett vanlig inlägg med arga-Alex som är pissed på samhället igen!

14. Arbetslöshet


Här ser vi hur regeringen löser ungdomsarbetslösheten.


Idag ska vi skriva om något roligt! Arbetslöshet! Nu ska jag va pang på rödbetan; det finns tillräckligt med jobb för att flera hundra av stockholms ungdomar ska få jobb, där de tjänar bra fina feta löner! Gud så bra, TELEFONFÖRSÄLJNING HERE I COME!

... eller inte. Som outbildad ungdom är det hyfsat kört för mig i dagsläget, till råga på det är jag självklart estetiskt lagd och håller på med musik. Här drar vi alltså en kort summering av mitt cp (ahahaha skulle skriva 'cv' såklart men det där blev roligare):
- nästan 20 år gammal
- gymnasial utbildning inom samhälle-beteendevetenskap
- praktiserat som kulturproducent
- mångsysslande musiker
- jobbat som telefonintervjuare.

Så vad är problemet här? Jo, att det är exakt sådana som mig samhället inte vill ha. Såvida jag inte utbildar mig, men det vill jag ju inte göra. Jag är en sådan där kille som valt att ta den hårda vägen i livet och då finns det endast de allra lägsta jobben i näringskedjan kvar; telefonförsäljning. Där många dessutom blir utnyttjade genom en provanställning där de drar in pengar till företaget och sedan inte får någon lön eller anställning. Så gåre när man är oförsiktig med kollektivavtal osv..

Nåväl, min stora fråga är; vad har staten för plan för oss esteter? Särskilt de extra envisa, som jag, som inte kan tänka sig utbilda sig till nått för att tjäna pengar såvida man inte blir hemlös. (jag är väldigt lyckligt lottad i livet so far) Saken är den att jag tror många av oss arbetslösa ungdomar besitter jättemycket potential (vill gärna säga 'alla ungdomar' men tror tyvärr ej så är fallet) som går oanvänd pga att många har förtur. Ett utmärkt exempel är följande; jag skulle jättegärna arbeta som barnvakt för sådana jobb finns alltid. Jag är säker på att jag är lämpad för det också. Så vad är problemet? Man måste ha erfarenhet på typ 3 år. Jag har under ett halvår som arbetslös funderat över följande; hur får man erfarenhet inom barnvaktning när alla sådana företag kräver att man redan har erfarenhet? Det är likadant inom många caféer, att erfarenhet krävs. (dock är typ 50% öppna för icke-erfarna med) Grejen är att det känns som vissa jobb är som en sluten cirkel, endast dem med erfarenhet får jobben men inga liknande jobb ges för oerfarna.

Dock kan det tas med en nypa salt eftersom när jag skriver detta har jag dessa arbetssajter i åtanke; platsbanken, jobbaextra, jobbjakt och allt vad det heter.. det enda som verkar funka är att ta med sig sitt cv till ica eller nått och hoppas på det bästa. Men dem som inte gör det då? Tänk om man inte vågar? Vad ska dem få för hjälp? Och nej, jobbcoacher upplever jag många gånger vara ganska värdelösa..

Nu vet jag inte vad mer jag ska skriva, eller om detta ens varit givande eller haft någon poäng. Det jag mest funderar på är vad mitt första ordentliga jobb kommer bli. Med ingen erfarenhet och en konkurenns på hundratals andra utan erfarenhet och lika många med erfarenhet, i ett system där personlighet sällan räknas in, ja. Då kan man inte göra annat än fundera.

Om

Min profilbild

Alex

RSS 2.0